Minnen....
7 år sedan..... Dagen som aldrig lämnar mig...minnen som kommer över mej när som helst.
En bit av mej är för alltid kvar där borta i Thailand.
Längtan, saknad, rädsla, fruktan , men ändå rofullhet, stillhet och glädje!
Tänder idag ljus för alla som var med, dom som försvann och dom som överlevde.
Vi överlevde, vi vann ! Vi finns, här och nu...
Tack till änglarna som finns runt omkring oss!
Tack alla vänner o familj för att ni finns!
Tack till livet!
Så fint skrivet,Marie! Förstår att dina tankar går tillbaka.
Kommer så väl ihåg fasan vi kände när vi fick veta att detta hade hänt där ni var och glädjen senare under dagen efter många telefonsamtal när vi fick veta att ni var Ok.
Kramar!
Fina ord. Det som hände i Thailand för sju år sedan kommer många alltid att minnas resten av sitt liv. Även om jag själv inte kände någon som blev drabbad så tänker jag på dom som fanns där. De flesta blev nog berörda av det.
//Lena
Åren går -men de "hemska" minnena består.. Kram
Hej!
Har du någon slags beundran för det brittiska bandet One Direction, eller gillar du bara någon enstaka medlem? Besök i så fall min blogg om världens bästa band, http://sveonedirection.blogg.se/ Du kommer inte ångra dig ;)
Ha en fortsatt trevlig dag!
Det var vackert skrivet, Marie!:)
God fortsättning!
Kraam <3
Verkligen en hemsk upplevelse. Naturen är hård, emellanåt.
Kram!
Ooops! Skrev visst under pseudonym där :-)
God fortsättning kära du! Vet ju att julen är dubbel för dig å att dina tankar går till Tsunamin... lämnar en varm kram
sv: Javisst - vi har ju Sangrian också. Det är ju en himla tur för oss :-)
usch vilken tragisk händelse,var du där? Va fint du skriver, må så gott min goa bloggvän
usch stackars dej massor av kramar till dej å din familj
