mariekjerulf.blogg.se

Att vakna med migrän är inte roligt!!!
04.30 fick jag gå upp och ta migränmedicin.
Illamående och värk gör att man bara kan ligga blick stilla....i mörker.
En kall handduk över panna och ögon lindrar lite.
Påfyllning med piller efter ett par timmar, fortsätta sova lite.

             

Nu är värken över men illamåendet hänger sig kvar, dåsig.
Vet inte vad som är värst, illamåendet eller värken.

Ska nu försöka få nåt i mig, hoppas på att illamåendet ger upp och försvinner.
En em/kväll på jobbet väntar. Näst sista passet på 34an....

Dagens datum...lite häftigt...111111.

Annars är inte mitt liv så häftigt just nu...
Mycket tankar, mycket känslor.

Pappa är dålig och vi vet att det inte går att bota. Vet vad vi har att vänta...
Jobbigt att se honom lida, se honom förrvirad av mediciner.
Det är ju min pappa som jag är så van att se full av liv!

Jobbigt att se mamma så ledsen och förtvivlad.
Kan inte göra annat än att finnas till, vara nära.

Varenda gång vi hälsat på pappa och ska gå , ger jag honom en kram och han säger varje gång:
" var rädd om dej". Du med, säger jag och får en klump i hjärtat.

Klart man ska vara rädd om sej och dom som finns i ens närhet.

Det enda men vet om livet är det som sker här och nu. Morgon dagen har man ingen aning om...

          "Tid att andas, tid för ro
           Våga hoppas, våga tro
           Jag ser bara dig, du är allt för mig
           Tid att andas, tid att se
           Allt som livet har att ge
           Låta känslor gro
           Tid att andas, tid att tro ."






"Det är med hjärtat man ser vad som är rätt,
det som är viktigt är osynligt för ögat."

Jag försöker hitta ett lugn i allt. Försöker vila och samlar kraft.
Det är viktigt att lyssna på sin kropp och själ.
Jag struntar i alla måsten och i vad alla tycker.
Jag försöker hitta det lugn jag behöver.

Det är bara  det att allt kommer liksom på en gång.
Snart ska jag byta jobb oxå.
2 veckor kvar på mitt jobb på avd 34, barnkliniken.

Efter det väntar nya utmaningar och nya lärdommar på akuten där jag fått
ett vick.
Omständigheterna runt arbetsförflyttning har varit lite jobbigt, mycket oro.Men nu har jag landat i det
och tycker det ska bli en spännande utmaning.
Har nog inte riktigt fattat det än , att jag ska sluta.....jag som faktiskt älskar att jobba med barn
och deras familjer.

Tidpunkten hade nog kanse kunnat vara lite bättre...när det vore lite lugnare runt omkring mej.

Men jag kan, jag vill ,jag törs!!!

Nu väntar dagen på mej!

Kom ihåg vad min pappa sa:
"Var rädd om dej!"